.

Jag har då fan inte en aning. Men nu är mitt första år på Katrineberg avslutat. Gråter inombords för jag kommer sakna alla så himla mycket. Eller, jag gör det redan. Avslutningsfesten var trevlig förrutom att jag bölade i nån timme & smetade in Robbans skjorta med mascara. (Sorry robbs) Men är det någon gång som man verkligen får storsjuta offentligt så är det när man ska ta avsked från sina vänner. Visst kommer jag träffa alla igen. Vissa av dem ska jag ju tillbringa mitt andra år med. Vissa kommer jag inte träffa lika ofta längre. Vissa kommer jag förhoppningsvis träffa för alltid. Vi ses i sommar älskade filmfolk. Ni är tokiga. Jag med.