MittLivSomTravtjej
För ett tag sen fick jag en kommentar på ett inlägg från Johanna som gällde det här med travet. Och då slog det mig att alla som känt mig längre än 2 år och som man inte pratar med dagligen är helt ovetande om min nya "travkarriär" :)
Här är historien:
Sommaren efter Katrineberg flyttade jag hem till Laholm/Våxtorp en sommar. Utan jobb. Rida lite igen vore trevligt tyckte jag och hittade en underbar häst vid namn Kardinal Qui som jag började rida och ta hand om. Till hösten flyttade jag sen till Göteborg och då hade man ju liksom kommit in lite på det här med hästar igen. En gång hästtjej alltid hästtjej eller hur var det nu? :) Iallafall så hade ägaren till Kardinalen en syrra i Göteborg som hade hästar på Åbytravet. Så när jag flyttade upp ringde jag henne. Tänkte att jag kunde ju borsta, mocka och kanske rida då och då.
Vänster: Jag och Kardinalen
Höger: Jag och Echo
Började hänga mer och mer på Åby. Och testade att köra lite också. Ia som syrran heter hade sina hästar hos en tränare vid namn Brian. Han skulle flytta från Åby och kunde inte ta med alla hästar så några stannade kvar hos oss så länge. Bl.a. Echo. Jag började rida honom lite smått och allt var frid och fröjd. Så fick jag reda på att Brian var tvungen att slakta Echo och två andra hästar. Han var frisk med funkade inte riktigt inom travet då han inte hanterade stressen speciellt bra när han kom ut på banan. Han har stått hos en lång lista med tränare utan framsteg så sälja vidare honom ville han inte. Slaktbilen skulle komma på en onsdag tror jag, och det var på söndagen jag fick veta det. Så jag sa: jag kanske kan ta honom. Kollade upp möjligheterna och vips så hade jag en häst. Min barndomsdröm hade gått i uppfyllelse!
Jag och Echo ridtränar på styrkebanan.
Han fick åka på bete. Jag red nästan varje dag. Sen flyttade han tillbaka till Åby efter ungefär en månad. Då flyttade vi in hos Anders Christiansson. Tränaren vi fortfarande står hos. Jag började köra så smått, men bara långsamt. Och efter ett år med bara långsamkörning och terapi för diverse saker och nya påhitt så Echo hela tiden kommer på (ex: vägra gå in i sin box - vi backar in. Våga gå in i duschen, men inte ut - han får gå lös. mm mm mm ) så har vi trots allt kommit ganska långt. Han har gått två provlopp, varav ett en andraplats. Samt klarat sitt kvallopp! Nu ska vi anmäla honom till hans allra första riktiga lopp, i Halmstad 13 juli.
Så Åby är stället jag hänger på måånga timmar varje dag. Sköter om Echo, men hjälper också till/jobbar extra hos Anders. Fixar, trixar, kör, mockar, fodrar, duschar och allt möjligt som man gör i ett travstall. Usch, det var en lång historia. Men med ett fantastiskt resultat. Från slaktdjur till tävlingshäst. Från casinoarbetande hobby fotograf & filmare till travtjej (plus allt det andra) Har till och med tagit egen travtränarlicens. Det ni!
Echos andra provlopp. Nummerbricka 2.
Echos kvalloppp. Nummerbricka 2 igen. Iförd sin sprillans nya sele :)
Här är historien:
Sommaren efter Katrineberg flyttade jag hem till Laholm/Våxtorp en sommar. Utan jobb. Rida lite igen vore trevligt tyckte jag och hittade en underbar häst vid namn Kardinal Qui som jag började rida och ta hand om. Till hösten flyttade jag sen till Göteborg och då hade man ju liksom kommit in lite på det här med hästar igen. En gång hästtjej alltid hästtjej eller hur var det nu? :) Iallafall så hade ägaren till Kardinalen en syrra i Göteborg som hade hästar på Åbytravet. Så när jag flyttade upp ringde jag henne. Tänkte att jag kunde ju borsta, mocka och kanske rida då och då.
Vänster: Jag och Kardinalen
Höger: Jag och Echo
Började hänga mer och mer på Åby. Och testade att köra lite också. Ia som syrran heter hade sina hästar hos en tränare vid namn Brian. Han skulle flytta från Åby och kunde inte ta med alla hästar så några stannade kvar hos oss så länge. Bl.a. Echo. Jag började rida honom lite smått och allt var frid och fröjd. Så fick jag reda på att Brian var tvungen att slakta Echo och två andra hästar. Han var frisk med funkade inte riktigt inom travet då han inte hanterade stressen speciellt bra när han kom ut på banan. Han har stått hos en lång lista med tränare utan framsteg så sälja vidare honom ville han inte. Slaktbilen skulle komma på en onsdag tror jag, och det var på söndagen jag fick veta det. Så jag sa: jag kanske kan ta honom. Kollade upp möjligheterna och vips så hade jag en häst. Min barndomsdröm hade gått i uppfyllelse!
Jag och Echo ridtränar på styrkebanan.
Han fick åka på bete. Jag red nästan varje dag. Sen flyttade han tillbaka till Åby efter ungefär en månad. Då flyttade vi in hos Anders Christiansson. Tränaren vi fortfarande står hos. Jag började köra så smått, men bara långsamt. Och efter ett år med bara långsamkörning och terapi för diverse saker och nya påhitt så Echo hela tiden kommer på (ex: vägra gå in i sin box - vi backar in. Våga gå in i duschen, men inte ut - han får gå lös. mm mm mm ) så har vi trots allt kommit ganska långt. Han har gått två provlopp, varav ett en andraplats. Samt klarat sitt kvallopp! Nu ska vi anmäla honom till hans allra första riktiga lopp, i Halmstad 13 juli.
Så Åby är stället jag hänger på måånga timmar varje dag. Sköter om Echo, men hjälper också till/jobbar extra hos Anders. Fixar, trixar, kör, mockar, fodrar, duschar och allt möjligt som man gör i ett travstall. Usch, det var en lång historia. Men med ett fantastiskt resultat. Från slaktdjur till tävlingshäst. Från casinoarbetande hobby fotograf & filmare till travtjej (plus allt det andra) Har till och med tagit egen travtränarlicens. Det ni!
Echos andra provlopp. Nummerbricka 2.
Echos kvalloppp. Nummerbricka 2 igen. Iförd sin sprillans nya sele :)
Kommentarer
Trackback